Hem

SMÅLANDS KONSTARKIV

Mats Fredriksson och Jonas Sällberg

DEN OFRIVILLIGE FOTOGRAFEN

-John Selbing

2.2—5.5 2019

Läs mer

__________________________________________________________________________________________________________________________________

SMÅLANDS KONSTARKIV PRESENTERAR

Konstnärer i Smålands Konstnärsförbund och Konstarkivets samling.

I mindre presentationer och så som de väljer själva, får vi ta del av deras konstnärskap. Samtliga konstnärer har anknytning till Småland.

Just nu visas konstnären Lars Palm

Nedan text av Lars Palm om kopparticket och bilden.

Om Kopparstick:

Kopparsticket som teknik kännetecknas av långsamhet och motstånd. Belöningen består i en knivskarp linje, distinkt och med ojämförlig skärpa vilket ger bilden en särpräglad kylig och silvrig ton. En handens klarhet, en tankens klarhet. Reflektion...

Arbetet med kopparstick innebär att man på ett sätt att arbetar mot vår tid. De långsamma processerna står i kontrast till den hastighet med vilken det idag är möjligt att framställa och trycka bilder. Men genom att spegla sig i det otidsenliga får vi också syn på det tidsenliga och kan därmed börja diskutera bilders olika kvalitéer. Utifrån detta resonemang blir kopparstickets specifika karaktär aktuellt på ett nytt sätt och långsamheten en motståndshandling.

När jag arbetar med kopparstick innebär det att jag till fullo ägnar mig åt linjen, eller rättare sagt den fördjupning som är en förutsättning för linjen. Det handlar om att ge linjen en form, en karaktär, och en betydelse. Tillsammans med alla övriga hundratals linjer uppstår så en polyfoni av röster där några skriker, några viskar, några skevar, några står rakryggade, några försynta... Det viktiga är att alla får komma till tals och hittar sin plats.

Om bilden:

En bild blir bra när jag överraskas av den. När jag ser på den som något jag inte känner igen, något främmande. Det är utmaningen, att försätta bilden i en sådan situation att räddningen för bilden verkar utom räckhåll och desperata försök är allt som återstår. Hur gör man? Bilden måste gå vilse, men utan någon baktanke om vilsenhet som metod, vilse på riktigt. Omsorgsfullt sudda ut alla tidigare räddningsplankor, dolda bakdörrar. Fästa blicken åt annat håll inte bakåt, inte mot minnen. Inte låta sig förledas av önskan att bli färdig, att få vila. En desperat blick som irrar, vill utan att vilja. En vandrande blick.

AKTUELLT